27.9.15

Tre fempoängare och ett bottennapp

Jag har läst tre romaner i helt olika genrer som var och får högsta betyg.

FANTASY:
Rachel Caine har skrivit en hel massa olika fantasyserier för ungdomar men jag har aldrig läst något av henne. Hon har nu kommit med första delen, Ink and Bone, i en ny serie, en trilogi, - The Great Library. Det var riktigt roligt att läsa den. Nästan lika roligt som när jag första gången läste Harry Potter! Romanen utspelar sig i en alternativ värld där Biblioteket i Alexandria är centrum för de som styr, kontrollerar och bestämmer över kunskap och där det är förbjudet att äga böcker. Såklart finns där illegala boksmugglare. Där finns också mystiska krafter och  en skola dit endast de bästa får inträde. En härlig  läsupplevelse och ett absolut måste för den som älskar böcker och äventyr i god brittisk tradition. B B B B B




LITTERÄR
Siri Hustvedts roman Sommaren utan män var så mycket roligare än vad jag trodde, trots sitt ganska sorgliga ämne. Jag fnissade högt flera gånger. Dessutom en underbar skildring av vänskap och kärlek, av sorg, ilska och galenskap.  Allt börjar när hennes man Boris lämnar henne för att vara tillsammans med Pausen. B B B B B





DECKARE
Jag har tidigare skrivit om Tim Weaver. Det är helt obegripligt att han ännu inte har översatts till svenska. Han har nu skrivit sex böcker om David Raker. Han har stadigt arbetat sig uppåt från ok via bra till superbra. De två senaste var omöjliga att sluta läsa. Den senaste (men inte den sista hoppas jag) är What Remains. David Raker arbetar med att söka rätt på försvunna människor. I sitt arbete har han blivit inblandad i polisens arbete, vilket de inte alltid är så glada åt. Colm Healy var en av de bästa och också en av dem som David Raker arbetade med och blev vän med innan allting slutade i katastrof. David Raker blir inblandad i ett gammalt fall - det som knäckte Colm Healy - och vad det leder till hade ingen ingen kunnat föreställa sig. B B B B B






Bottennapp
Dt är klart att jag hade stora förväntningar eftersom alla pratade om att det var en ny Smilla. Det är det inte! När Peter Höegs Fröken Smillas känsla för snö kom på svenska 1994 var det en helt ny läsupplevelse. En litterär skruvad spännande thriller. Effekten av Susan är inget av det. Den är liksom ...ingenting. Platta, krystade karaktärer. Tillkrånglad och ointressant intrig och den tar sig själv på alldeles för stort allvar. Jag kan inte hjälpa att jag får känslan av att danskarna har velat ha ett eget Millenium och därför släppt fram den här. Det borde de inte ha gjort. Den får med knappt nöd B.











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar